Jag slösurfar ofta, utan dator skulle jag nog vara lite handikappad. Internet är min källa till allt mitt onödiga vetande! Jag älskar historia och religion och internet ger mig allt utan att klaga.
För ett par kvällar sedan så hittade jag en bild på kroppar och jag insåg att jag inte alls är så fet som jag fått höra under min skoltid, jag är ju normal för sjutton gubbar!!
Så sent som på 50talet så ansågs en kvinna med kurvor vara vackrare än en kvinna utan. Vilken kroppsform som anses vara "vacker" har alltid varit en övergående trend som förändras för varje årtionde men det är först på senare år som man börjat se att trenden med att vara smal kan vara farlig. Kvinnor i alla åldrar är missnöjda med sina kroppar dels på grund av modeindustrins ideal, men det är lika mycket musikindustrin, filmindustrin och fram för allt vår idioti som ställer till det för oss och andra!

 

Vackra Marilyn Monroe var inte så "fläskvecksfri som vi nog vill tro!

 

 

 

 

 

Varje år så kommer nya "bantingskurer" som mirakulöst ska få oss "tjocka" och osäkra kvinnor att tappa flera kilon och det kommer hela tiden nya träningsmetoder som ska få oss i bikiniform på 6 veckor och dieter som leder till tävlingar i självsvält!

Trenden med att vara "smal" är inte för alla men har någon tänkt på att en smal kvinna kanske vill vara kurvigare men är oförmögen att "lägga på sig"? De kvinnorna kan må lika dåligt över deras kroppar som de som har vanliga kroppar (nr 4 och 5 på bilden här uppe).

Fram till för ett år sedan så mådde jag dåligt över att jag var jätteöverviktig, jag hade på tok för mycket fett på magen och jag dog hellre än tog på mig tajta kläder för då skulle A L L A mina bilringar/cyckeldäck/fläskveck synas.
Det finns fler som tänker som jag tänker ibland, "Vem vill ha mig? Jag är bara en tjockis som inte ens ser bra ut i jeans och A L L A ska ju se bra ut i jeans..."

Våra skeva kroppsideal gör att vi mår dåligt både psykiskt och fysiskt och det går ut över vänner, familj, jobb och studier. Vi är så medvetna om oss själva och vårt utseende att vi glömmer att njuta av livet, vi glömmer bort att älska oss för de vi är och inte för de vi önskar att vi var med det så blir vi så fokuserade på våra egna "skavanker" att vi glömmer bort att älska andra människor och att hitta någon vi vågar älska.

"Alla är unika" har vi fått höra ända sedan vi var små, och säkert våra föräldrar också, men hittils har det aldrig betytt att vi får se ut hur vi vill. Vi är inte stöpta i samma form! Endel kvinnor har kroppar som är gjorda för att vara smalare och endel är inte gjorda för att vara "mulliga".

 

 

 

 

Naked Young Woman in Front of the Mirror, Giovanni Bellini circa 1515

 

Av alla oljemålningar jag sett som esbd student så är den här kvinnan tillsammans med Titians Venus bland de vackraste kvinnor som blivit förevigade med oljefärg.

Många gånger har jag trott att jag skulle vara mindre "blyg" och våga göra mer om jag var smalare. Det är skrattretande att jag fortfarande tror lite att det är så, det spelar ingen roll hur min kropp ser ut för jag lär fortfarande vara "blyg". Är jag egentligen så blyg? Det är nog snarare osäkerheten som fortfarande fortfarande hänger med, men även käppar kan göras obrukbara.

 

Varför försöker vi inte sträva efter att finna lyckan i vardagen istället för att oroa oss över triviala saker?
Varför försöker vi inte hitta en balans mellan arbete/studier och fritid istället för att gnälla över att vi inte orkar?
Varför tränar och motionerar vi inte för vår hälsas skull hellre än utseendet?

Om du älskar dig själv för den du är så kommer även andra att älska dig för den du är
-Josephine 'rieban' Öberg