Jag är en mästare på att hitta problem även fast jag försöker tänka på vad Mikael sa för flera år sen "Se inte problemen, se möjligheterna!"
När det kommer till kritan att jag ska göra något så hittar jag problem efter problem, allt från att jag påstår mig inte orka till att jag måste greja andra saker eller att jag måste se efter mamma (som faktiskt är dålig men kapabel till att se efter sig själv i iaf ett par dagar). Alla dessa jävla måsten.
Hela tiden och i flera år. Jag hittar problem i allt.

Så varför ska vi sätta stoppklossar och väghinder i våra liv?

Bra fråga, jag tycker att det är skitmysigt att ligga hemma på soffan och se tv eller pilla på med annat fastän jag helst velat göra annat. Rädsla och oro har alltid varit mina värsta fiender och de känslorna har alltid fått styra och dom styr till viss del fortfarande fast jag försöker få kontroll på dem.
Egentligen så tycker jag inte att det är "skitmysigt" att bara vara hemma hela tiden, det är fruktansvärt frustrerande att vara fast på ett ställe. Konstans rastlös och understimulerad.

Nnumer vill jag bara fara iväg till andra ställen när jag helt ärligt har tid, varför ska jag vara fast hemma när jag har möjlighet att dricka kaffe med andra än min mamma?

Nej den där eländiga rädslan och oron för allt som kan hända kan ta sig i brasan för den här människan kan göra noll till hundra fortare än du hinner blinka! Hon har lyckats ta sig i kragen och få ett jobb och ett något hälsosammare liv så nu är det bara att rida på vågen!

Eftersom det är vi själva som skapar stoppklossar och väghinder i våra liv, så har vi även kraften att göra oss av med dem för att kunna komma vidare!

Männniskor som tar en förgivet
Mig själv

Det är ett tag sedan.
Jobbar och försöker vara duktig men hur sjutton går det? Det känns som om det går onödigt bra endel dagar. Så länge jag gör något fysisk så kan det gå flera timmar innan min hjärna har ens en liten chans att återgå till sitt tidigare arbete som min värsta fiende. Om jag ändå fick jobba mer än "bara" 8h/dag!
Lite besvärligt däremot är människor som måste vara skämtsamma h e l a tiden.
Suck.
Men min hjärna kommer nog att lära sig filtrera sånt också, jag har blivit proffs på att "höra men inte lyssna". Skitlätt egentligen att programmera hjärnan till det läget, det går på nån timme i början och nu så hör jag tydligen bara de som hälsar och som har för avsikt att prata med mig.

En som jobbar för företaget berättade idag att det alltid är lika trevligt att träffa mig i korridorerna, enligt honom så gör det hans (och många andras dagar) än bättre att få möta en superglad städkärring med hår likt ett penntroll (dom dagar jag skrubbar bastu så..ja..mitt hår blir frissigt på 0.3sekunder).
Vem hade trott att allmänstäd på hotell kunde vara så givande?

Planen är att föra fortsatt krig mot dammråttor (så fan heller att dom hinner föröka sig) och grus resten av vintern!

Vad är ett missbruk och vad är ett beroende?
Vårdguiden har en bra förklaring.

 

Jag har inte haft några andra beroenden eller missbruk än de jag nämner här i inlägget, vilka är nikotin och socker, så jag lägger mig inte i drog och alkohol diskussionen. Mer vardagliga missbruk och beroenden som t.ex. nikotin och socker? Det kan jag diskutera. Varför? Jag har de problemen.

Jag har börjat likna mina beroenden och missbruk vid förhållanden, snuset är min själsfrände, sockret och läsken är min älskare som jag inte kan få nog av trots att vi inte är bra för varandra och cigaretterna är som det där exet som jag aldrig verkar kunna släppa.

Efter mina turer med att sluta, börja, sluta igen bara för att ge upp och fortsätta med skiten (cigg och läsk) så har jag insett att för någon som jag så fungerar det inte att trappa ner. Jag måste klippa utan att se tillbaka och jag kan verkligen inte förstå nikotinister som "trappar ner" för mig är det att förlänga lidandet.
Trappa ner på cola? Skämtar du? Jag provade en gång och det slutade med att jag vältrade mig i coca colan. Jag har också provat att dricka så mycket cola jag kunde så att jag kanske skulle bli less på det (lyckades hälla i nästan 5 liter på en dag), fungerade det? Nope men det vart många kisspauser.

Min dagsranson på coca cola låg på 3.5 liter, 365 dagar om året.

När jag slutade med cola (vilket jag gjort så många gånger att jag inte ids räkna dem) så ligger jag bara i sängen, mår dåligt psykiskt och fysiskt i ungefär 7 dagar. Humörsvängningar utav dess like kom gratis med "avgiftningen" och jag har ett par gånger druckit coca cola zero istället vilket en gång gjorde att mina ögonvitor blev gula och jag fick ont i njurarna. Drickor med sötningsmedel är inte bättre, av två onda ting så är faktiskt "the real thing" bättre.
(Läs mer om sötningsmedel, stärkelser, GMO och PFGA här: Information om e-nummer/e-ämnen)
Om någon vill ha mitt tips så är det;

Bestäm dig, det finns ingen bättre eller sämre dag för att sluta något av era beroenden och missbruk -sluta tvärt! Klipp banden och se inte tillbaka, se framåt och tänk på hur underbart det kommer att bli när du tagit dig igenom de första veckorna och sedan månaderna.
Om du är rökare så kommer du märka att du får en helt annan hälsosam lyster och att tänderna slutar vara sådär sunkigt gula. Din omgivning kommer att upptäcka att du luktar bättre och ser friskare ut.
Slutar du med socker så kommer du att bli mindre pluffsig i ansiktet, magen kommer att sjunka ihop och du kommer att gå ner lite i vikt/tappa centimetrar + massa andra saker. Socker gör mycket i våra kroppar och hjärnor.

---

Just nu så försöker jag bara.

Jag har hunnit med faser att se förändringar hos mig själv som mest bara varit till det bättre, jag är fortfarande motivationshandikappad -lat alltså, men jag är inte lika sur och sliten.

Jag bryr mig inte om min vikt heller. Jag är 169cm lång och min matchvikt ligger på 80kg, just nu så ligger jag nog på runt 83-84kg och jag är otränad. Mitt mål med att sluta med coca cola (e-ämnen och stärkelser också för den delen -tack mamma!) var bara att jag skulle bli lite hälsosammare. Jag har tagit mig ett steg och nu måste jag ta än ett steg. Men att hålla sig undan både missbruk och beroenden är svårt, läsken var bägge delar och om jag inte aktar mig så har jag hittat ett nytt substitut. Jag borde försöka rikta det nu, vatten sägs vara hälsosamt och livsviktigt.

Jag tar varje dag som den kommer och jag försöker att hålla mig från dåliga saker, endel dagar så går det som en dans och andra så går det inte lika bra. Jag är fortfarande smått sugen på coka cola men jag vet att tar jag ett glas eller bara en klunk så sitter jag där igen, förbannad på mig själv över att jag inte använde det sunda förnuft som jag har undanstoppat någonstans.

Man måste vara svag för att kunna bli stark!

Jag har insett att jag aldrig kommer att kunna ha fredags/lördags mys med socker och jag har börjat acceptera att jag inte kan dricka läsk som innehåller socker (inte ens sötningsmedel – inte för att jag vill få i mig det..bieffekter..)

Sedan jag var liten så har jag varit tokig i socker och det inbegrep allt från strösocker direkt från påsen till sirap och chokladpulver. Det inte gick inte ens att ha sockerskålar framme, jag åt till och med vaniljsocker och jag tycker fortfarande att sirap är barnsligt gott speciellt nybakade gáhkku doppade i sirapen.. Jag tror att jag måste baka gáhkku snart..

Mamma hade gömt allt sånt i skåpet ovanför skafferiet och tänkt att det inte fanns en chans att jag skulle komma åt det. Hah! En obevakad sekund och jag hade klättrat på en av köksstolarna, stod på ryggstödet och grävde igenom skåpet för att få mig lite socker.
Problem?

Sedan jag var 12-13år så har jag älskat coca cola så till den milda grad att jag blev förbannad om någon ville ha ens ett litet glas från min cola. När jag var mindre så var jag fruktansvärt snål om mitt lördagsgodis. Förutom att jag drack mängder med coca cola så började jag snusa när jag var 13-14år (jag tror att jag började röka i samma veva..). En coca cola i handen, en snus under läppen och en cigg i mungipan så gled jag genom tonåren. Tycker andra, jag ser det mer som ett långsamt hasande på mage över krossat glas.

Vilken hemsk bild egentligen, den ultimata nikotinisten som inte ens fyllt 18år.

Jag har hunnit sluta röka ett par gånger också, 4 gånger om jag minns rätt. Alla gånger har gått hyfsat bra jämfört med den gången då jag slutade snusa för då trodde jag verkligen att slutet var nära.
Om jag måste välja mellan att sluta röka och att snusa så petar jag gladeligen ciggen! Jag är less på att lukta fimp och det är så dyrt (mitt snus är nästan gratis i jämförelse).

För snart 1 år sedan så slutade jag dricka coca cola, första månaderna var hemsk för jag kunde inte ens passera drickorna på konsum utan att ge den längtansfulla blickar (jag måste ha sett ut som en kärlekskrank Jabba the hut).

 

I ett svagt ögonblick så sa jag till en av killarna som jobbar där, vi gick i samma klass från dagis till åk6, att han verkligen inte fick sälja coca cola till mig! Han lovade och småskrattade samtidigt. Uppenbarligen så förstod han inte att det var krissituation för mig men tack och lov så bara för att jag sa det så har det inte hänt igen efter det!

Ett par gånger när jag lägger upp varorna på bandet så ser jag att fan också det ligger en cola på bandet! NEJNEJNEJ!
–Jag tänkte inte ens på att jag la ned den i korgen och jag tror att när man är i det läget så är det illa. Alltså när man inte ens tänker på det utan bara gör det, då är det illa!

Sedan jag slutade med cola så har jag hunnit förälska mig i 7up av den anledningen att när jag slutade med coca cola så slutade jag äta mat med fler än två e-nummmer och började sky modifierad majsstärkelse (egentligen all stärkelse modifierad eller inte). 7up innehåller inga e-nummer men socker, älskade socker, det tog inte så lång tid att bli förälskad. Det var faktiskt kärlek vid första ögonkastet.

Jag har alltså hunnit ta ut skilsmässa från colan, bli förälskad i 7up och vårt förhållande har tagit slut tre gånger, två gånger så har vi hittat tillbaka till varandra men den här gången är det tredje gången gillt!

Nu blir det fanimig ingen mer läsk!

Läsken är värst för mig. Jag äter inte ens en fjärdedel av min läskkonsumtion i godis. Dagar då självförtroendet fått sig en smäll eller jag bara är allmänt nere är bäst som frossardagar. De innehåller oftast snickersglass och daim, gärna massor av bägge avrundat med 7up.

 

Bara genom att sluta med coca cola och dra ner på e-nummer och stärkelser så har jag blivit bra mycket smalare. Jag känner mig inte som Jabba the hut såvida jag inte drar på mig en bikini och jag är nog lite mer medveten om mig själv på ett bra sätt. Jag är däremot för lat för att motionera, gå en promenad med hunden går väl an men att springa? gymma? eller ens yoga? Nänä.

(Mammas idé att mäta mig, vi började mäta mig drygt en månad efter att jag slutade med coca colan)

Ganska förträffligt va? Jag har inte ens motionerat utan jag är personifieringen av soffpotatis samt att jag druckit 7up dagligen sedan november.

 

 

 

 

 

 

Jag har tänkt ta upp mitt yogande hela hösten och vintern och jag ska försöka igen för som jag ser det så är våren den bästa tiden för att släppa saker i alla fall för mig. Min strid mot socker kommer att fortgå för det finns dolt socker i allt, naturligt eller tillsatt, och jag är svag för det oavsett vad.

Det är bättre att försöka för sin hälsa än att lova för sitt utseende.

-Josephine Öberg 'rieban'

När jag gick till skolan idag för att ha lektioner så kom jag att tänka på hur mycket jag ogillade skolan när jag var yngre.

 

När jag kom tillbaka till skolan en vecka efter att pappa dött så var det ingen mercy alls, min lärare tyckte att jag skulle vara som förut men det är klart, ingenting funkar för en 9 åring som just förlorat sin pappa. Nån dag innan begravningen så hade mamma varit på utvecklingssamtal med rektor och lärare och fått veta att jag inte fungerade i klassen och gärna gick iväg för att gråta.

Men när jag räckte upp handen för att be om hjälp så såg inte läraren mig och hon frös ut mig hela tiden, jag var som luft för henne. Så jag började smita från lektionerna och gjorde allt för att slippa.

 

Hela mellanstadiet var knepigt och jag var mer borta än hemma (stallet, älskade hästar! Om jag hade fått så hade jag bott där!) och jag klarade nationella med totalt tre fel, inte tre fel på varje prov: Svenska, Engelska, Matte utan tre fel överlag. I'm brilliant!

 

Jag har inte närvarat på mer 10 gymnastiklektioner sedan mellanstadiet. Ofrivillig dans på idrotten en gång på högstadiet (haha vilken miss, jag trodde att standard valsen om mensvärk skulle hjälpa mig!) och resten var på gymnasiet när jag fick vara i gymmet och slita.

 

Högtadiet var minst sagt jobbigt, visst hade jag vänner men nog sjutton kan man bli mobbad ändå! Att gå över elevtorget var alltid jobbigt och jag undvek att gå förbi där. Mitt enda betyg från högstadiet då var VG i slöjd.

 

Efter ett IV år så gick jag ett år folkhögskola i Älvsbyn, helt underbar skoltid! Få jobba med kroppen hela dagarna och få vara utomhus, lära sig maskiner som motorsåg och röjsåg, köra lite traktor. Helt underbart!

Under tiden där så läste jag upp betygen i svenska till MVG, geografi till VG, Historia G eller VG, Religion G.

 

Jag älskar egentligen skolan, jag älskar att lära mig men när det blir för mycket runt omkring en och med lärare som inte förstår så blir det jobbigt..

När jag tänker tillbaka på min skoltid så skäms jag lite, men vad hade jag kunnat göra för att ändra på det? Jag pratade med skolkurator, skolpsykolog och PBU psykolog och ingen lyssnade, ingen gjorde något för att hjälpa mig.

 

Idag så är jag modersmålslärare i Umesamiska och min största fasa är att eleverna ska se mig som jag såg mina lärare, tråkiga, jobbiga och gnälliga.

 

När jag gick till skolan idag så sa jag till mig själv: "Vad kul att få vara här igen!" -för bara ett par år sedan så hade jag aldrig ens kommit att tänka på det. Jag trivs och nu när jag fått höra att eleverna är så glada och att de berättar för sina föräldrar att de lär sig så mycket på lektionerna så känns det som att jag gör ett bra jobb.

 

Jag har blivit vuxen och är fullt kapabel till att ta ansvar över mitt liv och att sköta mina åtaganden -min bakgrund till trots!

 

Det jag har lärt mig under dessa jobbiga år är: