I September så började vi ta bort tapeten från murstocken till öppenspisen och det i sig är tungt. En slug en har klistrat fast gamla tidningar på murstocken (daterade 1902-1906 med diverse småroliga annonser) för att sedan spackla lite på det och sen 4-5 lager med tapeter på det..suck.. Dessutom så råkade fummelfingret jag rycka tapet från delen av gamla väggen som sticker ut precis brevid så den har sett ut som kom och hjälp mig ungefär lika länge.
Men nu så har jag dragit på lite eldfast cement i sprickor och sattyg i och utanpå öppenspisen så nu diskuterar vi om hela ska finputsas eller om den ska målas. Hur som så behöver den stå och brinna i ett par dagar innan vi målar.

 

Väggklossen som sticker ut har blivit av med all tapet, ve dig din snåle människa som snålade med tapetklistret så tapeten lossnade nästan helt utan hjälp.. Nåväl den är spacklad och redo för målarduk och senare målning.

Sen så ska tapetskarvar skäras och pappras ner, bokhyllor tömmas och flyttas, mattor rullas ihop och soffor täckas sen är det bara att tuta och köra med tapeterna!

 

Det jobbigt när mamma inte klarar av att hjälpa till med så mycket eftersom hon har så ont..

 

Så har Nanna träffat sin första häst ikväll, den kom knatande efter gångstigen med sin matte och Nanna nära nog pissade ner sig. Jag kopplade henne och jäääklar vad hon blev kaxig! Men när hon kom springande tillbaka mot oss när hästen kom så såg hon ut som att hon hade värsta monstret bakom sig!

 

Jag kommer nog aldrig att vinna en finskrifts tävling men kanske en kreativt skrivande så länge dom inte dömer efter min handstil.. Mina elever berättade för mig att en kossa minsann ritade snyggare än mig som gått hela 3år estet bild och form! Jag tycker att jag är superduktig på att rita mat speciellt ostar, fiskar och bröd.
Mjölkpaket, smörpaket och sånt då börjar jag bara tänka på vinklar och sånt tråk som jag aldrig tänkte på förr (tack underbara lärar Inger), men dom blir ändå rätt bra.

 

Ni förstår nog inte vad jag pratar om just nu men kolla bilden, det ser verkligen ut som att Leonardo da Vinci varit framme.

Ja det syns långa vägar att jag är ovan att skriva med penna och desto bättre med tangentbord men det tar sig.

 

 

Mellan lektionerna så träffade jag en ung herre på kanske 8-9år som tyckte att jag var väldigt lik Moa Lignell från Idol 2011 (jag var ärligt talat tvungen att googla henne då jag vågar vägra både X-factor och idol). Japp då kände jag mig gode snygg.

Sen var jag och mamma in på konsum och så möter vi en familj med ett par barn och flickan som åkte i kundvagnen sa till sin mamma precis när vi passerat; "Vad fin hon tjejen var i håret mamma!"

Japp. Jag kommer att leva länge på det!

Barnen tycker i alla fall att mitt hår är jättefint men dom tycker att det är riktigt märkligt att jag inte kammar det..

Vad jag älskar barn dom säger alltid som det är och vad dom tycker!

När jag gick till skolan idag för att ha lektioner så kom jag att tänka på hur mycket jag ogillade skolan när jag var yngre.

 

När jag kom tillbaka till skolan en vecka efter att pappa dött så var det ingen mercy alls, min lärare tyckte att jag skulle vara som förut men det är klart, ingenting funkar för en 9 åring som just förlorat sin pappa. Nån dag innan begravningen så hade mamma varit på utvecklingssamtal med rektor och lärare och fått veta att jag inte fungerade i klassen och gärna gick iväg för att gråta.

Men när jag räckte upp handen för att be om hjälp så såg inte läraren mig och hon frös ut mig hela tiden, jag var som luft för henne. Så jag började smita från lektionerna och gjorde allt för att slippa.

 

Hela mellanstadiet var knepigt och jag var mer borta än hemma (stallet, älskade hästar! Om jag hade fått så hade jag bott där!) och jag klarade nationella med totalt tre fel, inte tre fel på varje prov: Svenska, Engelska, Matte utan tre fel överlag. I'm brilliant!

 

Jag har inte närvarat på mer 10 gymnastiklektioner sedan mellanstadiet. Ofrivillig dans på idrotten en gång på högstadiet (haha vilken miss, jag trodde att standard valsen om mensvärk skulle hjälpa mig!) och resten var på gymnasiet när jag fick vara i gymmet och slita.

 

Högtadiet var minst sagt jobbigt, visst hade jag vänner men nog sjutton kan man bli mobbad ändå! Att gå över elevtorget var alltid jobbigt och jag undvek att gå förbi där. Mitt enda betyg från högstadiet då var VG i slöjd.

 

Efter ett IV år så gick jag ett år folkhögskola i Älvsbyn, helt underbar skoltid! Få jobba med kroppen hela dagarna och få vara utomhus, lära sig maskiner som motorsåg och röjsåg, köra lite traktor. Helt underbart!

Under tiden där så läste jag upp betygen i svenska till MVG, geografi till VG, Historia G eller VG, Religion G.

 

Jag älskar egentligen skolan, jag älskar att lära mig men när det blir för mycket runt omkring en och med lärare som inte förstår så blir det jobbigt..

När jag tänker tillbaka på min skoltid så skäms jag lite, men vad hade jag kunnat göra för att ändra på det? Jag pratade med skolkurator, skolpsykolog och PBU psykolog och ingen lyssnade, ingen gjorde något för att hjälpa mig.

 

Idag så är jag modersmålslärare i Umesamiska och min största fasa är att eleverna ska se mig som jag såg mina lärare, tråkiga, jobbiga och gnälliga.

 

När jag gick till skolan idag så sa jag till mig själv: "Vad kul att få vara här igen!" -för bara ett par år sedan så hade jag aldrig ens kommit att tänka på det. Jag trivs och nu när jag fått höra att eleverna är så glada och att de berättar för sina föräldrar att de lär sig så mycket på lektionerna så känns det som att jag gör ett bra jobb.

 

Jag har blivit vuxen och är fullt kapabel till att ta ansvar över mitt liv och att sköta mina åtaganden -min bakgrund till trots!

 

Det jag har lärt mig under dessa jobbiga år är: