Jag är en mästare på att hitta problem även fast jag försöker tänka på vad Mikael sa för flera år sen "Se inte problemen, se möjligheterna!"
När det kommer till kritan att jag ska göra något så hittar jag problem efter problem, allt från att jag påstår mig inte orka till att jag måste greja andra saker eller att jag måste se efter mamma (som faktiskt är dålig men kapabel till att se efter sig själv i iaf ett par dagar). Alla dessa jävla måsten.
Hela tiden och i flera år. Jag hittar problem i allt.

Så varför ska vi sätta stoppklossar och väghinder i våra liv?

Bra fråga, jag tycker att det är skitmysigt att ligga hemma på soffan och se tv eller pilla på med annat fastän jag helst velat göra annat. Rädsla och oro har alltid varit mina värsta fiender och de känslorna har alltid fått styra och dom styr till viss del fortfarande fast jag försöker få kontroll på dem.
Egentligen så tycker jag inte att det är "skitmysigt" att bara vara hemma hela tiden, det är fruktansvärt frustrerande att vara fast på ett ställe. Konstans rastlös och understimulerad.

Nnumer vill jag bara fara iväg till andra ställen när jag helt ärligt har tid, varför ska jag vara fast hemma när jag har möjlighet att dricka kaffe med andra än min mamma?

Nej den där eländiga rädslan och oron för allt som kan hända kan ta sig i brasan för den här människan kan göra noll till hundra fortare än du hinner blinka! Hon har lyckats ta sig i kragen och få ett jobb och ett något hälsosammare liv så nu är det bara att rida på vågen!

Eftersom det är vi själva som skapar stoppklossar och väghinder i våra liv, så har vi även kraften att göra oss av med dem för att kunna komma vidare!