Jag har nog alltid varit facinerad av slöjd -alla sorters slöjd och från alla delar av världen. Mitt problem är att när jag kommit på hur jag ska kunna göra en liknande föremål så snöar jag in på det, blir jätte insatt och går all in..i några månader (det varierar) sen så läggs det nånstans i minnesbanken och kommer inte till användning något mer. Ja det har då än inte hänt.

Fast..nu när jag tänker på det så har jag fått användning av något som jag tvingades lära mig på högstadiet, på den lektionen så tänkte jag "När ska jag få användning för det här egentligen?" så var jag lite bitter över livets onödigheter ett par dar efter det.
Men så kom det en dag för en 3-4år sedan då jag kom fram till att jag skulle sy en necessär till Ellen en fin en som var både rak och rund i ett fränt rött lurvigt tyg. Allt gick som smort, jag ritar sällan upp hur arbetet ska se ut på papper utan skisser hemlighåller jag i min huvud, tills jag kom till botten..
Det tog en minut att komma ihåg hur i hela fridens dar man räknade men det gick!

Japp. Man har ibland användning för det man måste lära sig så jag försöker verkligen attinte underskatta sånt..nog för att jag fortfarande funderar över varför jag ska kunna grafer..

Det kanske inte är helt ute för mina gamla facinationer ändå, för likt pi, så kommer det kanske en dag när jag får användning för det igen.