Hemlösa eller hemsökande?
Idag finns det en herrans massa Köpes-säljes-bortskänkes grupper på facebook och många gånger så hittar man fina fynd men så finns det ju också en del, enligt mig, idioter.
Katter.
Det djur som människan tycks älska näst mest efter "Människans bästa vän" -hunden. Katterna är överallt i samhällena och inte många bryr sig om dem. Tror endel.
Faktum är att nästintill alla katter har ett hem oavsett om de bär halsband eller inte. Min familj har haft katter sedan långt innan jag var född och den sista katten vi hade var Mirre som råkade käka glykol..
Nåväl ingen av våra katter har någonsin haft halsband av den enkla anledningen att dom är och smyger omkring där det är trångt och på många ställen så kan dem fastna och strypa sig själva pågrund av halsbanden så därför väljer många kattägare att inte ha halsband på sina katter.
Adressgrejen på halsbanden är dock en smart funktion om man nu vill ha halsband men man kan väl skriva tydligt åtminstone så att om katten kommer bort på riktigt så kan den snabbt komma hem igen.
Sen så dom som bryr sig för mycket om dessa till synes hemlösa katterna.
De människorna tänker inte långt må jag säga, matar man en katt så kommer den att komma tillbaka om och om igen eftersom den får mat där och det är så fruktansvärt fel att mata andras djur.
Jag har aldrig i mitt liv matat djur som inte är mina egna utan lov från ägaren!
En av mina katter Gräddnos eller "Stjärten" som vi kallade henne..lång historia..hon försvann och var borta från mitten av januari till mars och jag hade faktiskt mer som räknat bort min katt men så när jag och mamma skulle in på konsum så såg jag en bild och katten såg på pricken ut som min Stjärtis!
Jag ringde dit och hämtade hem henne. Det var mina grannar som bodde ungefär 70 meter ifrån oss som tagit in och matat henne.
Den turen resulterade i att jag i nästan 8 månader fick hämta katten sisådär en 6-7 gånger för att dom tog in och matade och pysslade med henne.
Till sist var jag så förbannad att jag talade om för dem att om dem tog in henne igen så skulle jag ge upp ta bort henne och gav dem även ett alternativ: Ta över ägandet om henne. Det ville de inte så jag släpade surkatten hem igen och sen slutade dem ta in henne och vi flyttade från huset till en lägenhet.
Jag blir så förbannad över människor som tar in "hemlösa" katter, matar och tar hand om dem för att sen lägga upp en bild och en text om en "herrelös" katt på facebook.
För 1 vecka sedan så hade nån hittat en "herrelös" katt, en superfin grå liten kille. Det stod något i stil med "..att han verkar lite bortkommen och vill gärna komma hem." så hade ägaren svarat: "Släpp ut katten så ska du se att han hittar hem igen, vi bor ett par hus bort och vi släppte ut honom för typ 2 timmar sedan".
Om du hittar en katt -låt den vara! Dom hittar oftast hem och har den strukit omkring ett par dagar kolla med grannar om det är deras katt, upplys allmänheten via tex fejjan men ta inte in den!
Ge den inte vad du tror är ett tillfälligt hem hos dig för då kommer kanske katten att komma tillbaka vare sig du vill det eller inte!!
Katter.
Det djur som människan tycks älska näst mest efter "Människans bästa vän" -hunden. Katterna är överallt i samhällena och inte många bryr sig om dem. Tror endel.
Faktum är att nästintill alla katter har ett hem oavsett om de bär halsband eller inte. Min familj har haft katter sedan långt innan jag var född och den sista katten vi hade var Mirre som råkade käka glykol..
Nåväl ingen av våra katter har någonsin haft halsband av den enkla anledningen att dom är och smyger omkring där det är trångt och på många ställen så kan dem fastna och strypa sig själva pågrund av halsbanden så därför väljer många kattägare att inte ha halsband på sina katter.
Adressgrejen på halsbanden är dock en smart funktion om man nu vill ha halsband men man kan väl skriva tydligt åtminstone så att om katten kommer bort på riktigt så kan den snabbt komma hem igen.
Sen så dom som bryr sig för mycket om dessa till synes hemlösa katterna.
De människorna tänker inte långt må jag säga, matar man en katt så kommer den att komma tillbaka om och om igen eftersom den får mat där och det är så fruktansvärt fel att mata andras djur.
Jag har aldrig i mitt liv matat djur som inte är mina egna utan lov från ägaren!
En av mina katter Gräddnos eller "Stjärten" som vi kallade henne..lång historia..hon försvann och var borta från mitten av januari till mars och jag hade faktiskt mer som räknat bort min katt men så när jag och mamma skulle in på konsum så såg jag en bild och katten såg på pricken ut som min Stjärtis!
Jag ringde dit och hämtade hem henne. Det var mina grannar som bodde ungefär 70 meter ifrån oss som tagit in och matat henne.
Den turen resulterade i att jag i nästan 8 månader fick hämta katten sisådär en 6-7 gånger för att dom tog in och matade och pysslade med henne.
Till sist var jag så förbannad att jag talade om för dem att om dem tog in henne igen så skulle jag ge upp ta bort henne och gav dem även ett alternativ: Ta över ägandet om henne. Det ville de inte så jag släpade surkatten hem igen och sen slutade dem ta in henne och vi flyttade från huset till en lägenhet.
Jag blir så förbannad över människor som tar in "hemlösa" katter, matar och tar hand om dem för att sen lägga upp en bild och en text om en "herrelös" katt på facebook.
För 1 vecka sedan så hade nån hittat en "herrelös" katt, en superfin grå liten kille. Det stod något i stil med "..att han verkar lite bortkommen och vill gärna komma hem." så hade ägaren svarat: "Släpp ut katten så ska du se att han hittar hem igen, vi bor ett par hus bort och vi släppte ut honom för typ 2 timmar sedan".
Om du hittar en katt -låt den vara! Dom hittar oftast hem och har den strukit omkring ett par dagar kolla med grannar om det är deras katt, upplys allmänheten via tex fejjan men ta inte in den!
Ge den inte vad du tror är ett tillfälligt hem hos dig för då kommer kanske katten att komma tillbaka vare sig du vill det eller inte!!
Vilken relation?
Relationer finns i många former; genom arbete, vänskap, familjerelationer (dessa kan delas upp i hundratals sub-relationer), naborelationer, intima relationer -du har faktiskt en relation till kassörskan på affären.
Oftast är dem rätt så ytliga och endel djupare men det förändrar inte det faktum att dem är just det -en relation.
När jag har mitt säsongsjobb här på byn så har jag faktiskt en hel del kunder som jag anser mig själv ha en relation till de litar helt och fullt på mitt kunnande och jag ställer upp till 110% bara för att den personen är helt fantastisk och förgyller min dag!
Men relationer är svåra och dem vänder fort. En dag så är man bästa vänner och nästa så är man ärkefiender över en strunt sak för att en vecka senare vara tillbaka som bästa vänner. Relationer är helt klart fantastiska!
Man har alltid synpunkter på andras relationer, avgör själv om ni tycker det är rätt eller fel, det kan vara om vad som helst egentligen.
En relation som alltid är jobbig, oavsett om du själv är i den eller känner någon som är i den, är nog där ena parten är en energitjuv eller ena parten är utsatt för misshandel.
Energitjuven finns i alla relationerna och värst är det när du lever i den för du kommer aldrig undan din energitjuv till käresta. Enda sättet att ändra på det är att antingen prata med personen om detta (i fall det är tal om misshandel, prata med polisen) eller helt enkelt ta sin ryggsäck och gå.
Sen så det hemska kontrollberoendet i relationer -att ha sin käresta i kort koppel och inte låta denna göra vad hon/han vill. Visst måste man ha gränser men kan man inte ta upp det med sin käresta istället för att bara agera som en svartsjuk idiot och skämma ut sig själv?
Ingen är mer än människa dock är vi vanedjur; vi älskar rutiner och fast vi älskar förändringar också så har vi alltid något med oss eller runt oss som aldrig förändras medvetet eller omedvetet. Det kan vara så enkelt som en klädstil eller ett bilmärke men det kan även vara något så märkligt som hurdan ens käresta är.
Min lösning på de flesta relationsproblem nu för tiden det är att när det blir kämpigt -antingen för att mitt sinne säger ifrån eller för att allt bara är upp och ner är att ta semester ifrån den. Det spelar ingen roll hur djup den är men blir den sämre så är det alltid bäst för bägge parter att avsluta den.
Relationer är ofta en färskvara och gör man inget för att hålla den fräsh och frisk så blir den förr eller senare dålig. Alla relationerna har inte "bäst före datum" och de behöver sällan underhållas men de som måste underhållas?
Min fråga är; hur länge orkar man med alla sina relationer? Hur länge orkar man fastän man försöker se det bra i den?
Jag löser mina nuvarande relationsproblem med att gräva ner mig i mitt nuvarande jobb både före, efter och under arbetstid. Dels för att jag älskar mitt jobb och dels för att mitt jobb är min tillflykt från allt annat, där är jag Jossan som säljer blommor -inte Jossan som är rädd för att lämna sin trygghet; sitt hem.
Oftast är dem rätt så ytliga och endel djupare men det förändrar inte det faktum att dem är just det -en relation.
När jag har mitt säsongsjobb här på byn så har jag faktiskt en hel del kunder som jag anser mig själv ha en relation till de litar helt och fullt på mitt kunnande och jag ställer upp till 110% bara för att den personen är helt fantastisk och förgyller min dag!
Men relationer är svåra och dem vänder fort. En dag så är man bästa vänner och nästa så är man ärkefiender över en strunt sak för att en vecka senare vara tillbaka som bästa vänner. Relationer är helt klart fantastiska!
Man har alltid synpunkter på andras relationer, avgör själv om ni tycker det är rätt eller fel, det kan vara om vad som helst egentligen.
En relation som alltid är jobbig, oavsett om du själv är i den eller känner någon som är i den, är nog där ena parten är en energitjuv eller ena parten är utsatt för misshandel.
Energitjuven finns i alla relationerna och värst är det när du lever i den för du kommer aldrig undan din energitjuv till käresta. Enda sättet att ändra på det är att antingen prata med personen om detta (i fall det är tal om misshandel, prata med polisen) eller helt enkelt ta sin ryggsäck och gå.
Sen så det hemska kontrollberoendet i relationer -att ha sin käresta i kort koppel och inte låta denna göra vad hon/han vill. Visst måste man ha gränser men kan man inte ta upp det med sin käresta istället för att bara agera som en svartsjuk idiot och skämma ut sig själv?
Ingen är mer än människa dock är vi vanedjur; vi älskar rutiner och fast vi älskar förändringar också så har vi alltid något med oss eller runt oss som aldrig förändras medvetet eller omedvetet. Det kan vara så enkelt som en klädstil eller ett bilmärke men det kan även vara något så märkligt som hurdan ens käresta är.
Min lösning på de flesta relationsproblem nu för tiden det är att när det blir kämpigt -antingen för att mitt sinne säger ifrån eller för att allt bara är upp och ner är att ta semester ifrån den. Det spelar ingen roll hur djup den är men blir den sämre så är det alltid bäst för bägge parter att avsluta den.
Relationer är ofta en färskvara och gör man inget för att hålla den fräsh och frisk så blir den förr eller senare dålig. Alla relationerna har inte "bäst före datum" och de behöver sällan underhållas men de som måste underhållas?
Min fråga är; hur länge orkar man med alla sina relationer? Hur länge orkar man fastän man försöker se det bra i den?
Jag löser mina nuvarande relationsproblem med att gräva ner mig i mitt nuvarande jobb både före, efter och under arbetstid. Dels för att jag älskar mitt jobb och dels för att mitt jobb är min tillflykt från allt annat, där är jag Jossan som säljer blommor -inte Jossan som är rädd för att lämna sin trygghet; sitt hem.
