Jag slösurfar ofta, utan dator skulle jag nog vara lite handikappad. Internet är min källa till allt mitt onödiga vetande! Jag älskar historia och religion och internet ger mig allt utan att klaga.
För ett par kvällar sedan så hittade jag en bild på kroppar och jag insåg att jag inte alls är så fet som jag fått höra under min skoltid, jag är ju normal för sjutton gubbar!!
Så sent som på 50talet så ansågs en kvinna med kurvor vara vackrare än en kvinna utan. Vilken kroppsform som anses vara "vacker" har alltid varit en övergående trend som förändras för varje årtionde men det är först på senare år som man börjat se att trenden med att vara smal kan vara farlig. Kvinnor i alla åldrar är missnöjda med sina kroppar dels på grund av modeindustrins ideal, men det är lika mycket musikindustrin, filmindustrin och fram för allt vår idioti som ställer till det för oss och andra!

 

Vackra Marilyn Monroe var inte så "fläskvecksfri som vi nog vill tro!

 

 

 

 

 

Varje år så kommer nya "bantingskurer" som mirakulöst ska få oss "tjocka" och osäkra kvinnor att tappa flera kilon och det kommer hela tiden nya träningsmetoder som ska få oss i bikiniform på 6 veckor och dieter som leder till tävlingar i självsvält!

Trenden med att vara "smal" är inte för alla men har någon tänkt på att en smal kvinna kanske vill vara kurvigare men är oförmögen att "lägga på sig"? De kvinnorna kan må lika dåligt över deras kroppar som de som har vanliga kroppar (nr 4 och 5 på bilden här uppe).

Fram till för ett år sedan så mådde jag dåligt över att jag var jätteöverviktig, jag hade på tok för mycket fett på magen och jag dog hellre än tog på mig tajta kläder för då skulle A L L A mina bilringar/cyckeldäck/fläskveck synas.
Det finns fler som tänker som jag tänker ibland, "Vem vill ha mig? Jag är bara en tjockis som inte ens ser bra ut i jeans och A L L A ska ju se bra ut i jeans..."

Våra skeva kroppsideal gör att vi mår dåligt både psykiskt och fysiskt och det går ut över vänner, familj, jobb och studier. Vi är så medvetna om oss själva och vårt utseende att vi glömmer att njuta av livet, vi glömmer bort att älska oss för de vi är och inte för de vi önskar att vi var med det så blir vi så fokuserade på våra egna "skavanker" att vi glömmer bort att älska andra människor och att hitta någon vi vågar älska.

"Alla är unika" har vi fått höra ända sedan vi var små, och säkert våra föräldrar också, men hittils har det aldrig betytt att vi får se ut hur vi vill. Vi är inte stöpta i samma form! Endel kvinnor har kroppar som är gjorda för att vara smalare och endel är inte gjorda för att vara "mulliga".

 

 

 

 

Naked Young Woman in Front of the Mirror, Giovanni Bellini circa 1515

 

Av alla oljemålningar jag sett som esbd student så är den här kvinnan tillsammans med Titians Venus bland de vackraste kvinnor som blivit förevigade med oljefärg.

Många gånger har jag trott att jag skulle vara mindre "blyg" och våga göra mer om jag var smalare. Det är skrattretande att jag fortfarande tror lite att det är så, det spelar ingen roll hur min kropp ser ut för jag lär fortfarande vara "blyg". Är jag egentligen så blyg? Det är nog snarare osäkerheten som fortfarande fortfarande hänger med, men även käppar kan göras obrukbara.

 

Varför försöker vi inte sträva efter att finna lyckan i vardagen istället för att oroa oss över triviala saker?
Varför försöker vi inte hitta en balans mellan arbete/studier och fritid istället för att gnälla över att vi inte orkar?
Varför tränar och motionerar vi inte för vår hälsas skull hellre än utseendet?

Om du älskar dig själv för den du är så kommer även andra att älska dig för den du är
-Josephine 'rieban' Öberg

Japp jag är hjälplös. Fast jag hade nog hellre använt ordet "handikappad", jag vill sy men har inga knappar så jag får överge det. Kom på att jag skulle fortsätta på ett armband som jag började på för något år sedan..jag har ingen borrmaskin. Så jag är rätt och slätt lite handikappad hantverksmässigt.
Min storkusin erbjöd sig att låna mig sin Dremel som jag tydligen ska kunna borra hål med och jag håller på att vänta ihjäl mig! Man kan visst gravera med den också så jag har en massa idéer om vad jag ska prova, förutsatt att han kommer ihåg att ta med sig den hit.

Mina andra projekt går långsamt eller inte alls. Knapparna förstörde hela min verksamhet tydligen trots att kappan ska broderas och inte ska ha en enda knapp. Suck..

Ända sedan i somras så har jag intresserat mig mer och mer för ekologisk hud- och hårvård, allt är inte så ekologiskt som etiketten säger men om man sovrar och sorterar bort de som är mindre eko från de som är mer eko så går det. (Min ökända shoppingrunda efter potatis -Ska jag ta de ekologiska från skåne eller ska jag ta de närodlade från Glommersträsk ett par mil härifrån?)
Svår fråga men jag kör hellre närodlat och närproducerat, ekologiskt är ju dyrt också så det är knepigt hur jag är vrider och vänder på det.
Hos Ekoskön så hittade jag en helt underbar peeling! Ta en matsked rinnande houng och en tesked med bikarbonat blanda ihop och peela på. Helt underbar och mina eländes finnar fick nog en chock.

Jag måste nog gräva vidare i ekologisk hud- och håvård för mitt frissiga hår behöver ett mirakel..

Vad är ett missbruk och vad är ett beroende?
Vårdguiden har en bra förklaring.

 

Jag har inte haft några andra beroenden eller missbruk än de jag nämner här i inlägget, vilka är nikotin och socker, så jag lägger mig inte i drog och alkohol diskussionen. Mer vardagliga missbruk och beroenden som t.ex. nikotin och socker? Det kan jag diskutera. Varför? Jag har de problemen.

Jag har börjat likna mina beroenden och missbruk vid förhållanden, snuset är min själsfrände, sockret och läsken är min älskare som jag inte kan få nog av trots att vi inte är bra för varandra och cigaretterna är som det där exet som jag aldrig verkar kunna släppa.

Efter mina turer med att sluta, börja, sluta igen bara för att ge upp och fortsätta med skiten (cigg och läsk) så har jag insett att för någon som jag så fungerar det inte att trappa ner. Jag måste klippa utan att se tillbaka och jag kan verkligen inte förstå nikotinister som "trappar ner" för mig är det att förlänga lidandet.
Trappa ner på cola? Skämtar du? Jag provade en gång och det slutade med att jag vältrade mig i coca colan. Jag har också provat att dricka så mycket cola jag kunde så att jag kanske skulle bli less på det (lyckades hälla i nästan 5 liter på en dag), fungerade det? Nope men det vart många kisspauser.

Min dagsranson på coca cola låg på 3.5 liter, 365 dagar om året.

När jag slutade med cola (vilket jag gjort så många gånger att jag inte ids räkna dem) så ligger jag bara i sängen, mår dåligt psykiskt och fysiskt i ungefär 7 dagar. Humörsvängningar utav dess like kom gratis med "avgiftningen" och jag har ett par gånger druckit coca cola zero istället vilket en gång gjorde att mina ögonvitor blev gula och jag fick ont i njurarna. Drickor med sötningsmedel är inte bättre, av två onda ting så är faktiskt "the real thing" bättre.
(Läs mer om sötningsmedel, stärkelser, GMO och PFGA här: Information om e-nummer/e-ämnen)
Om någon vill ha mitt tips så är det;

Bestäm dig, det finns ingen bättre eller sämre dag för att sluta något av era beroenden och missbruk -sluta tvärt! Klipp banden och se inte tillbaka, se framåt och tänk på hur underbart det kommer att bli när du tagit dig igenom de första veckorna och sedan månaderna.
Om du är rökare så kommer du märka att du får en helt annan hälsosam lyster och att tänderna slutar vara sådär sunkigt gula. Din omgivning kommer att upptäcka att du luktar bättre och ser friskare ut.
Slutar du med socker så kommer du att bli mindre pluffsig i ansiktet, magen kommer att sjunka ihop och du kommer att gå ner lite i vikt/tappa centimetrar + massa andra saker. Socker gör mycket i våra kroppar och hjärnor.

---

Just nu så försöker jag bara.

Jag har hunnit med faser att se förändringar hos mig själv som mest bara varit till det bättre, jag är fortfarande motivationshandikappad -lat alltså, men jag är inte lika sur och sliten.

Jag bryr mig inte om min vikt heller. Jag är 169cm lång och min matchvikt ligger på 80kg, just nu så ligger jag nog på runt 83-84kg och jag är otränad. Mitt mål med att sluta med coca cola (e-ämnen och stärkelser också för den delen -tack mamma!) var bara att jag skulle bli lite hälsosammare. Jag har tagit mig ett steg och nu måste jag ta än ett steg. Men att hålla sig undan både missbruk och beroenden är svårt, läsken var bägge delar och om jag inte aktar mig så har jag hittat ett nytt substitut. Jag borde försöka rikta det nu, vatten sägs vara hälsosamt och livsviktigt.

Jag tar varje dag som den kommer och jag försöker att hålla mig från dåliga saker, endel dagar så går det som en dans och andra så går det inte lika bra. Jag är fortfarande smått sugen på coka cola men jag vet att tar jag ett glas eller bara en klunk så sitter jag där igen, förbannad på mig själv över att jag inte använde det sunda förnuft som jag har undanstoppat någonstans.

Man måste vara svag för att kunna bli stark!

Jag har insett att jag aldrig kommer att kunna ha fredags/lördags mys med socker och jag har börjat acceptera att jag inte kan dricka läsk som innehåller socker (inte ens sötningsmedel – inte för att jag vill få i mig det..bieffekter..)

Sedan jag var liten så har jag varit tokig i socker och det inbegrep allt från strösocker direkt från påsen till sirap och chokladpulver. Det inte gick inte ens att ha sockerskålar framme, jag åt till och med vaniljsocker och jag tycker fortfarande att sirap är barnsligt gott speciellt nybakade gáhkku doppade i sirapen.. Jag tror att jag måste baka gáhkku snart..

Mamma hade gömt allt sånt i skåpet ovanför skafferiet och tänkt att det inte fanns en chans att jag skulle komma åt det. Hah! En obevakad sekund och jag hade klättrat på en av köksstolarna, stod på ryggstödet och grävde igenom skåpet för att få mig lite socker.
Problem?

Sedan jag var 12-13år så har jag älskat coca cola så till den milda grad att jag blev förbannad om någon ville ha ens ett litet glas från min cola. När jag var mindre så var jag fruktansvärt snål om mitt lördagsgodis. Förutom att jag drack mängder med coca cola så började jag snusa när jag var 13-14år (jag tror att jag började röka i samma veva..). En coca cola i handen, en snus under läppen och en cigg i mungipan så gled jag genom tonåren. Tycker andra, jag ser det mer som ett långsamt hasande på mage över krossat glas.

Vilken hemsk bild egentligen, den ultimata nikotinisten som inte ens fyllt 18år.

Jag har hunnit sluta röka ett par gånger också, 4 gånger om jag minns rätt. Alla gånger har gått hyfsat bra jämfört med den gången då jag slutade snusa för då trodde jag verkligen att slutet var nära.
Om jag måste välja mellan att sluta röka och att snusa så petar jag gladeligen ciggen! Jag är less på att lukta fimp och det är så dyrt (mitt snus är nästan gratis i jämförelse).

För snart 1 år sedan så slutade jag dricka coca cola, första månaderna var hemsk för jag kunde inte ens passera drickorna på konsum utan att ge den längtansfulla blickar (jag måste ha sett ut som en kärlekskrank Jabba the hut).

 

I ett svagt ögonblick så sa jag till en av killarna som jobbar där, vi gick i samma klass från dagis till åk6, att han verkligen inte fick sälja coca cola till mig! Han lovade och småskrattade samtidigt. Uppenbarligen så förstod han inte att det var krissituation för mig men tack och lov så bara för att jag sa det så har det inte hänt igen efter det!

Ett par gånger när jag lägger upp varorna på bandet så ser jag att fan också det ligger en cola på bandet! NEJNEJNEJ!
–Jag tänkte inte ens på att jag la ned den i korgen och jag tror att när man är i det läget så är det illa. Alltså när man inte ens tänker på det utan bara gör det, då är det illa!

Sedan jag slutade med cola så har jag hunnit förälska mig i 7up av den anledningen att när jag slutade med coca cola så slutade jag äta mat med fler än två e-nummmer och började sky modifierad majsstärkelse (egentligen all stärkelse modifierad eller inte). 7up innehåller inga e-nummer men socker, älskade socker, det tog inte så lång tid att bli förälskad. Det var faktiskt kärlek vid första ögonkastet.

Jag har alltså hunnit ta ut skilsmässa från colan, bli förälskad i 7up och vårt förhållande har tagit slut tre gånger, två gånger så har vi hittat tillbaka till varandra men den här gången är det tredje gången gillt!

Nu blir det fanimig ingen mer läsk!

Läsken är värst för mig. Jag äter inte ens en fjärdedel av min läskkonsumtion i godis. Dagar då självförtroendet fått sig en smäll eller jag bara är allmänt nere är bäst som frossardagar. De innehåller oftast snickersglass och daim, gärna massor av bägge avrundat med 7up.

 

Bara genom att sluta med coca cola och dra ner på e-nummer och stärkelser så har jag blivit bra mycket smalare. Jag känner mig inte som Jabba the hut såvida jag inte drar på mig en bikini och jag är nog lite mer medveten om mig själv på ett bra sätt. Jag är däremot för lat för att motionera, gå en promenad med hunden går väl an men att springa? gymma? eller ens yoga? Nänä.

(Mammas idé att mäta mig, vi började mäta mig drygt en månad efter att jag slutade med coca colan)

Ganska förträffligt va? Jag har inte ens motionerat utan jag är personifieringen av soffpotatis samt att jag druckit 7up dagligen sedan november.

 

 

 

 

 

 

Jag har tänkt ta upp mitt yogande hela hösten och vintern och jag ska försöka igen för som jag ser det så är våren den bästa tiden för att släppa saker i alla fall för mig. Min strid mot socker kommer att fortgå för det finns dolt socker i allt, naturligt eller tillsatt, och jag är svag för det oavsett vad.

Det är bättre att försöka för sin hälsa än att lova för sitt utseende.

-Josephine Öberg 'rieban'